Cykelungar

Cykelungar
Utan dessa underbara ungar ingen cykelmamma:)

torsdag 20 januari 2011

Tour De France

Ibland funderar man ju lite över varför man är som man är och varför det blev som det blev.
Arv, miljö, egen vilja eller lite av varje?
Klart är iaf att man kan se vissa mönster eller intressen upprepas i generation efter generation. Det är både lite häftigt och lite skrämmande och betyder väl egentligen inte så mkt så länge det är av positiv karaktär, förutom att man har något lite extra gemensamt.
Jag fick aldrig träffa min biologiska morfar men en sak har min mamma fört vidare från honom och det är cykelintresset, trots att min barndomsfamilj ägnade sej åt simning och aldrig cykel för annat än transport. (Fast mamma tog med mina äldre syskon när bröderna Fåglum passerade genom samhället på någon tävling.)
Min morfar, Elof Öberg, var cyklist och tävlade för Skövde CK, han dog när min mamma var 13.
Mamma har alltid pratat om sin pappa med ett visst skimmer runt honom och då naturligtvis även hans cyklande. För egen del kom jag inte i kontakt med cykelsporten förän jag började på gymnasiet och lärde känna Catrin, nu mera min svägerska. Själv höll jag då på med modern femkamp efter att ha slutat med simningen som varit min följeslagare sen jag föddes. Ja det ena ledde till det andra och jag och Johan blev tillsammans och jag bestämde mej för att pröva cykelträning istället.
Det var det roligaste jag någonsin tränat!
Men jag var också fast beluten att jag vid 18 års ålder var alldeles för gammal för att köra något annat än tempolopp, aldrig att jag ville ligga i klunga med svenska dameliten, jag som aldrig cyklat fler än två i bredd. Efter 2 säsonger åkte jag till England för 1 år, och därefter var min cykelträning över för att aldrig mer tas upp. Det kom jobb, studier och barn istället och Johan hade hängt upp cykeln för gott pga ryggproblem som inte gick att lösa. Vi hade ingen kontakt med cykelsporten men visst berättades det en och annan historia vid matbordet till barnens stora glädje, med lite skimmer runt.
Så drog jag väl med make och barn på något Elit-GP i byn och i Eslöv (de var inte svårövertalade) och rätt som det var ville Alice börja cykla och Vincent med och vi sa nej och resten är historia som man brukar säga.
Arv, miljö eller egen vilja? Ja inte vet jag men roligt är det.