Förbundsstyrelsen SCF

Hej Bloggen
Det var längesedan. Tid har lagts på annat som cykel, cykel, cykel och självklart familj och arbete. Det har hänt hur mycket som helst sedan sist, så där som det gör i livet. Bland allt som hänt finns det tre stora händelser i mitt cykelliv 2013 som betytt lite extra:

• Alice blev Svensk juniormästarinna, tempo. Jag körde följebilen och ja det var häftigt.
• Vincent blev uttagen att representera Sverige vid ungdoms-OS. Han blev 18:e på linjet och näst bäste -98.
• Trampen blev bästa klubb på USM.

Man ska lära och utvecklas av det som hänt men livet är här och nu och jag fortsätter framåt, tittar inte så mycket bakåt, så mer av mitt 2013 får ni inte.

Vad händer nu då?
Jag har tackat ja till en nominering till SCF´s förbundsstyrelse och valberedningen har förordat mej. Den 8 mars får vi se om cykelsverige tycker det samma som valberedningen. Jag håller tummarna för det. Skulle vara så otroligt spännande och, tror jag, utmannande. Cykel är ju en individuell lagsport och där ligger svårigheten och utmaningen: få cykelsverige att jobba i grupp utan att se till egen vinning utan bara till cykelsveriges kollektiva utveckling och framgång. Det är inte förbundsstyrelsen som levererar framgången=segern utan det är alla distrikt, klubbar och individer. Förbundstyrelsen ska däremot se till att det finns förutsättningar, fungerande övergripande organisation och rätt individer i de olika grengrupperna. Grengrupperna tillsammans med distrikten är de som verkligen kan se till att cykelsverige utvecklas mot framgång. Det finns så mycket engagemang ute i Sveriges cykelklubbar och kanske ännu mer hos de som inte cyklar i klubb, och det är många. Kan vi ta till vara på detta engagemang och få alla som cyklar att känna att SCF är till för dem och att de har nytta av SCF – då jäklar. Då har vi en klunga som kör fortare, smartare och fram för allt, kör för seger.
Catarina

Stjäl inte våra drömmar

”alltså, det känns ju inte så kul nu, att man vill bli cykelproffs”

Dom där orden slog mej rätt hårt i magen kan jag säga. Min älskade cykeltokige kille som började cykla redan i livmodern, som körde full speed på två hjul knappt 2 1/2 år gammal, som tjatade om att få cykelträna från 5 års ålder (vi lyckades hålla honom stången till 11), som bara älskar ALLT med cykel.

Han står där och tittar lite på mej efter att vi snackat om något av alla de inlägg, twitter, nyheter osv som någon av oss läst och så säger han det där. Jag vet inte vad jag ska säga eller göra. Kan man uppmana sitt barn att hålla fast vid sin dröm som så brutalt krossas av alla fuskare som avslöjas eller själva väljer att lägga korten på bordet? Kan man uppmana sitt barn att trots all smuts, dynga och korruption som man vet finns i denna sport ändå hålla fast vid sin dröm?  Kan man uppmana sitt barn att fortsätta cykla och njuta av det när man vet att sannolikheten att han ska ställas in för valet att dopa sej eller inte bara kommer öka ju bättre han blir?

Jag vet inte om man kan det, jag vet bara att om jag säger åt honom att ge upp sin dröm och syssla med något annat på sin fritid kommer inget bli bättre. Vad jag däremot vet är att jag kan, tillsammans med många andra människor, ge honom och alla andra unga cyklister en stadig grund att stå på, justa värderingar och en kompass som hjälper dem att göra rätt val i livet. Om det sen kommer vara inom cykelsporten eller var som helst annars vet vi inte idag. Men de kommer ha redskapen för att själva välja och välja rätt.

"We always have a choice. No exceptions. But sometimes a little help is needed."

En som har skrivit väldigt bra om just detta är Bradley McGee i "How dopers stole the best years of my career". Efter att ha läst Bradleys artikel blir jag bara ännu mer övertygad om att det viktigaste vi kan göra är att stå upp för våra ideal och värderingar och inte låta någon stjäla vår dröm.
  


Första tävlingen "Hilleshögstempot" 18 april 2009
och lyckan är total, äntligen!

 

F-n ta dej Lance

Funderar på att stänga av alla sociala medier och smyga ut i skogen och gömma mej tills detta onda är över.
Öppnade Facebook på lunchen och ser då följande nyhet: Rabobank skipper cykelsporten.
Rabobank har varit med och stöttat cykelsporten under större delen, närmare bestämt de senaste 17 åren, av den smutsiga eran. När det nu börjar uppdagas HUR smutsigt det var så drar man sej ur med motiveringen att man inte är säker på att det kommer bli bättre inom en överskådlig framtid.
Här pratar vi all cykel, både herr och dam, både MTB och landsväg. Snacka om att dra alla över en kam och det i en tid när cykelsporten verkar vara den sport som kommit längst med att rensa upp och få stopp på skiten. Faen ta dej Lance Armstrong och alla dina gelikar som satt oss i detta. Fy faen säger jag bara .....

Har UCI vaknat?

Ramlade över ett inlägg på Cyclingweekly om att UCI har bestämt sej för att försöka göra dam- och herrcyklingen mera rättvis och det låter faktiskt riktigt bra:
 Cycling's governing body, the Union Cycliste Internationale (UCI), has made a strong commitment to improve international women's cycling."One of the things we agreed at the UCI Management Committee a couple of weeks ago was that we needed to do something about it," UCI Road Commission president Brian Cookson said. "As a matter of principle and policy, we agreed to try to work towards making women's cycling more equitable in every aspect with the men's."

Jag har läst igenom inslaget flera gånger och det låter i mångt och mycket bra och ger hopp om en bättre framtid för oss som älskar cykelsporten och för dess utövare. För visst är det så att det ena inte utesluter det andra? Att kvinnliga cyklister får bättre förutsättningar behöver inte betyda att manliga får sämre eller?

"I think there are sponsors out there that would be interested in women's sport that wouldn't be interested in men's sport," Cookson said. "You're missing a trick if you just insist that women's sport is always going to be an adjunct to men's."

Men hur positivt jag än tycker det låter så kan jag inte hjälpa att jag anar en ton av, ja jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det men kanske något om att säga det folket vill höra och inte det man tänkt göra.
Särskilt om man efter att ha läst inslaget ovan läser följande om Emma Pooley i Independent. Då känns det som allt UCI gör är att fortsätta försöka försvara en gammal väl invand linje trots att man säger något annat.

"Cycling is quite a male chauvinist sport, culturally it has been for years, but it's taken a long time to change."

Jag hoppas bara att jag har fel och att UCI en gång för alla har bestämt sej för att rensa ut orättvisorna. Jag är dock alldeles övertygad om att ifall vi som engagerar oss slutar bry oss bara några minuter så kommer denna punkt att hamna väldigt långt ner på agendan hos UCI igen.

Det är för bland annat detta underbara gäng med tjejer som jag inte kan låta bli att bry mej.

Alice, Linda, Alexandra och Anna, FK Trampens mycket starka damjuniorlag 2012.

Man hallå UCI VAKNA

Alltså nu är jag förbannad, igen. Har varit rätt ilsk hela dagen på allt från mörkret i morse till felaktigheter i kvalitetsmanualen till transporter av prover till struktur på kundwebben som inte blir som jag vill till UCI och deras brist på ansvar för den kvinnliga delen av sporten.
Tur jag har snälla jobbarkompisar som låter mej sitta i eget rum och en familj som lärt sej att inte alltid lyssna men jä -ar att jag inte accepterar att UCI inte lyssnar.

Det senaste som fick mej att bli förbannad var ett inlägg av Cyclismas. Ett bra inlägg med mycket vettigt som jag håller med om men en sak fick mej att börja räkna och det var följande:

3^rd Place in Tour of Flanders – 564 Euros
Winner – UCI 1.1 one day race – 379 Euros
5^th place in stage of UCI 2.1 stage race – 99 Euros

Fattar ni vad kvinnliga cyklister inte tjänar pengar på att cykla snabbt?

Tillbaka till räknandet. Vinst i UCI-rankad tävling ger i runda tal strax över 3000:- om man är tjej. Vinst i Sandby Dam-GP ger 3000:- oavsett om man är tjej eller kille.
Jag fattar inte. Om lilla FK Trampen, i lilla Södra Sandby, i lilla Sverige kan ge 3000:- i vinstpengar utan att gå med förlust på arrangemanget (vi fick till och med en liten vinst på ett par tusenlappar) varför kan inte en arrangör som får världseliten till start ge bättre prispengar?

En tanke som slog mej var att det kanske beror på att FK Trampen arrangerar tävling för cykelsportens skull och jag är faktiskt inte säker på att det är cykelsporten dessa arrangörer och UCI tänker på, i alla fall inte den delen av sporten som utgörs av kvinnor.

Tänkte avsluta mitt inlägg med lite säsongsbetonat mys, eller inte då. Är fortfarande förbannad som en tömd pumpa. Snodde bilden från Francesco Explains It All

Martyn Ashton - sjukt läckert

Varsegod. Titta och njut av läcker cykel som du inte trodde var möjlig.

Martyn Ashton - Road Bike Party

Dags att sluta snacka och börja cykla istället - I Love it

Det har varit en underbar cykelhelg. Hösten är här och med den lite lugnare tempo för oss som har lämnat tävlingssäsongen 2012 bakom oss.  Själv var jag ute i skogen i lördags med tre kidz och så Vincent som hjälpledare. Det var blöt, kladdigt och fruktansvärt kul! Jag är verkligen inte någon hejare på att hantera cykel men det kvittar när det är så kul och verkligen något alla borde pröva. En timme i skogen, du får frisk luft, styrketräning, lite flåsträning, utmanar dej själv och en riktig endorfinkick. Och att säga att du inte kan håller inte. Jag. Kan. Inte. Men kör i alla fall. Över stenar, nedför små stigar, över träbroar, sladdar (fast inte som kidzen, de är proffs på det jag lovar) och skitar ner mej fullständigt. Har du ett kidz eller två i din närhet så ta med dom ut, bättre alibi för att leka i skogen finns inte, om du nu behöver det. Ett tips bara, en cykel av MTB-typ är att föredra. Skärmar och annat krafs behövs inte men ett par grova däck och några växlar, sen är det bara att köra. (Min cykel är ett gammalt härke från sent 80-tal.)

Andra som har kört cykel i helgen är de absolut bästa landsvägscyklisterna i världen. Det har varit VM i Limburg, Holland. Vilken cykel vi fått se. Marianne Vos och Philip Gilbert som "bara" kör ifrån sina konkurrenter, båda i och för sig med otroligt lojala och starka lagkamrater som verkar kunna prata med varandra under loppet och dessutom hela tiden placerar sej rätt för att alltid ha några som kan jobba när och där det behövs. Ja det har verkligen varit snygg cykel. Även dam- och herrjuniorerna bjöd på snygg cykel även om det är lite hetsigare och mer odisciplinerat i dessa klasser, men det hör väl till åldernJ 

Apropå juniorerna så har Cyclesport.se har lagt upp en video med material från TV-sändningen av herrjuniorernas linjelopp på VM i söndags. http://www.cyclesport.se/?newsid=15814&kategori=Senaste

Titta och se hur det körs och jämför med körningen i de svenska klungorna. Här gäller det att vara stadig, ta den plats man vill ha och kämpa för att behålla den. Förstår inte hur vi ska kunna bli en cykelnation att räkna med om inte våra ungdomar får större klungor att öva i? Visst, våra juniorer tar sej fram och gör godkända resultat.  Men med bättre vana redan tidigt i ungdomsåren på att kämpa för rätt plats i klungan skulle de slippa lära sej detta som juniorer, när övriga duktiga juniorer i världen redan fått den skolningen. Vi måste få ut våra ungdomar i större klungor och detta kan inte bara ligga på att det finns föräldrar som har intresse, tid och pengar. Svenska cykelförbundet måste satsa även på ungdomssidan, vi ute i klubbarna klarar inte detta på egen hand, vi behöver hjälp och stöd.

Madde (Sportchef SCF) säger i en intervju i Expressen att "vi tittar på vad de gör" om Norge och deras framgångar. Ja jag vet inte vad Norge gör men de har större klungor, precis som Danmark, i ungdoms- och definitivt i juniorklasserna, än Sverige. Ändå vet vi att våra ungdomar spöar skiten ur de flesta både danska och norska ungdomar (kolla resultaten från Østfold 3-dagars) och att det i våra grannländer, precis som här, bara finns några få mkt duktiga och lovande ungdomar. Skulle vilja drista mej till och säga att det finns fler lovande bland de svenska ungdomarna trots färre totalt. De har alltså inte fler lovande än vi men de har STÖRRE klungor.

Ja vad gör då jag för att ändra på detta? Ja det har ni redan läst. Jag sladdar i skogen med kidzen, jag engagerar mej i vår förening, FK Trampen, jag engagerar mej i Svensk ungdomscykel, jag försöker med några andra engagerade ledare och föräldrar bygga upp något som kan hjälpa våra ungdomar få erfarenhet av större klungor. Motståndet är det inget fel på i Sverige men det är för få som startar. Dessutom slår de små klungorna ut fler än vad som är önskvärt. Det är svårt att komma in som orutinerad cyklist i en 13-14 eller 15-16 klunga när det är så få, finns liksom inte så många man kan köra med om man inte hänger med täten. I Danmark finns det alltid, minst, en större klunga efter de starkaste, en klunga som är större än hela svenska startfältet på USM. Här är det fortfarande hård körning och även de mindre starka får riktigt bra träning, både på att placera sej i klungan och rent fysiskt. Alltså blir det fler som kan bli bra, vilket syns när vi kommer upp i åldersklasserna. Då har både Danmark och Norge många fler bra cyklister jämfört med Sverige även om de inte har det i ungdomsklasserna.

Så om du inte redan gör det, börja cykla, engagera dej lite i Svensk cykel, dra med barn och ungdomar i din omgivning, orka skjutsa till några tävlingar, orka engagera dej och ge lite, inte bara ta och jag lovar att du kommer få så mycket glädje och energi tillbaka. Dessutom kommer vi ha många fler svenska cyklister som kan vara med och verkligen slåss om medaljerna. Tänk ett Svenskt VM-guld i Norge 2017!
Det är inte omöjligt men det krävs mer än några få. Det är dags att sluta snacka och börja cykla istället.

I Love it